Trampa till Trondheim – upplev S:t Olavsleden från cykelsadeln

Världens nordligaste pilgrimsled lockar vandrare från världens alla hörn – och kan även upplevas från cykelsadeln. Tommy Nordvall har trampat till Trondheim många gånger och planerar att göra det igen.

TEXT: Jennie Zetterqvist
FOTO: Kristofer Lönnå

Först omfamnande skogar och fridfulla fjäll. Sedan backar som strävar ända upp i himlen – och bjuder på ett hisnande rull utför igen. Cykelvägen längs S:t Olavsleden sträcker sig lite annorlunda än vandrarnas väg, men skyltningen kommer att visa dig rätt, försäkrar Tommy Nordvall.

Han bor på Gisselåsen, cirka en mil efter S:t Olavsledens startpunkt i Selånger, och har tillsammans med sin fru Sigrid välkomnat många förbipasserande pilgrimer till sitt hem de senaste åren. En första vandrare från Nederländerna stannade till år 2013, när sträckan precis rustats upp och nyinvigts. Sedan blev vandrarna snabbt fler – vilket väckte Tommys nyfikenhet på upplevelsen.
– År 2015 fick jag helt enkelt för mig att jag skulle cykla leden själv, berättar han.

Som van motionär planerade Tommy långa dagsetapper och var redo med tält, sovsäck och gasolkök. Men redan under första resan upptäckte han bekväma och trevliga övernattningsmöjligheter längs leden. Tältet blev aldrig använt.
– De följande fem åren har jag lämnat tältet hemma och förbokat boenden i stället. Det är väldigt smidigt att minimera packningen och få sova riktigt skönt, säger han.

Tommy är skidåkare i grunden och har även sprungit en hel del. Men den enda långcykling som verkligen lockat honom är den längs S:t Olavsleden. De tre första milen brukar bjuda lite motstånd men sedan ”rullar det bara på”, enligt Tommy.
– Jag har aldrig kört Vätternrundan eller något liknande, men den här cyklingen är så fin! Jag träffar en massa trevliga människor och kommer i kapp vandrare som stannat och fikat hemma hos oss. Om en sträcka blir riktigt tung så sjunger jag – fast jag inte kan, skrattar han.

Favoritdelen av resan startar vid Skalstugan i Jämtland och går längs Karls Johans väg över norska gränsen, där landskapet sedan förändras ganska dramatiskt.
– I Sverige är det relativt lättcyklat hela vägen men i Norge blir det annorlunda. Där kommer det backar där man får trampa och trampa tills det känns som att man kommit upp bland molnen. Och när man tror att man äntligen är uppe, då viker vägen av och fortsätter uppåt lite till. Men sen blir det rejält nerför!

Cyklingen passar ändå alla, menar han. Allt beror på hur man planerar sina sträckor. År 2020 fick han sällskap av sitt 14-åriga barnbarn, som bemästrade utmaningen galant.
– Han riktigt blåste i väg i backarna och försvann! Men så var han snäll och kom tillbaka och mötte mig igen. Vi tog oss till Åre och planerar att fortsätta nästa säsong 2021, när gränsen till Norge förhoppningsvis är öppen igen. Då startar vi i Åre och cyklar till Trondheim.

Ankomsten till Trondheim är speciell för Tommy, eftersom så många pilgrimer känner igen honom och vill återgälda gästfriheten som de upplevt i Gisselåsen. Tåget tar honom sedan tillbaka hem, där fotoalbumen och minnesbanken väntar på att fyllas med fler intressanta livsöden.