Peter Wrangel är deltidspensionär från Östersund och Simon Oest en mångfacetterad konsult från Åre. Simon har bland annat har bistått S:t Olavsleden med att bilda en ekonomisk förening för förvaltningen av leden på den svenska sidan och nu arbetar han för att förbättra S:t Olavsledens sträckning längs Skalstugevägen. Däremot hade han själv aldrig sett leden. I somras blev det ändring på den saken. Simon skrattar.
– Om jag ska jobba med S:t Olavsleden är det bra om jag vet vad det är. Jag hörde av mig till Peter och frågade om han ville följa med. Cykling är ett bra sätt att se mycket av leden på kort tid, säger Simon Oest.
Sagt och gjort. Duon åkte med Norrtåg till Sundsvall och började sin cykeltur tillbaka västerut. Förutsättningarna var perfekta, med växlande molnighet och så gott som vindstilla de första dagarna. Så kom stormen Hans.
– Vädret blev värre och värre. När vi övernattade hos mig i Åre small det till. Åska och regn. På morgonen hade vi fått ett VMA (viktigt meddelande till allmänheten) om översvämningarna i Åre, säger Simon innan Peter fortsätter;
– Vi skulle cykla och ta en stämpel vid kyrkan i Åre. Det såg ut som om någon hade plöjt upp vägen. Vägarna var avstängda och hela parkeringen vid järnvägsstationen var en enda lervälling.
Om de hade några planer på att ställa in äventyret? Peter och Simon svarar skrattande i kör:
– Nej!
Cyklisterna tog sig vidare utan några större förseningar och belönades med bättre väder när de kom till ledens, enligt många, finaste del: Karl Johans väg, den som går via Skalstugan över fjället och in i Norge.
– Det sträckan var riktigt rolig. Man är nästan på kalfjället och passerar fjällbjörkar, små tjärnar, bäckar. Vägen är böljande innan den går utför flera hundratals höjdmeter. När man kommer in i Norge är det jättefina skogsvägar, säger Simon.
Enligt Peter Wrangel är tjusningen med S:t Olavsleden också att se delar av Jämtland som han aldrig har sett tidigare.
– Jag har kört E14 hur många gånger som helst. Längs S:t Olavsleden får man se helt andra delar. Man cyklar längs sjöar, och på andra sidan sjöarna än när man kör bil. Det är en mysig sträckning. Sedan är det kul att veta att man klarar av att cykla fem dagar med så lite packning, säger Peter.
Visa av erfarenhet delar de gärna med sig av sina bästa tips till andra som har tänkt cykla längs S:t Olavsleden. Skivbromsar är ett plus. Dessutom gäller det att ha utrustning för eventuella kedjebrått och punkteringar.
– Själv prickade jag en sten och gjorde en kullerbytta så växlarna gick sönder. Det är bra att kunna fixa själv med cykeln, säger Peter.
Sedan är det bra att planera sin matsäck och ha uppdaterade kartor. Den som har kartan på telefonen bör förstås se till att det finns batterier så det räcker. Peter och Simon vittnar om att det, som cyklist, kan vara svårt att se skyltningen ibland. Åtminstone åt vilket håll pilarna pekar.
– Bitvis är det jättebra skyltat, bitvis kan det vara lite lurigt, i alla fall om man cyklar, säger Peter.
– Skyltningen är gjord för vandrare och sitter på vänster sida. Och cyklar gör man ofta på höger sida. De minsta pilarna är bara en decimeter och kommer utan förvarningar. Ibland måste man vara beredd att stanna, även i nedförsbackar, säger Simon.
Peter Wrangel och Simon Oest har dock fått mersmak och skulle gärna göra äventyret igen.
– Ja, någon variant blir det absolut, säger Simon.
