– Vi har delat upp vandringen i tre etapper på tre år. Vi gjorde samma sak i Spanien där vi gick Santiago de Compostela 2012, 2013 och 2015, säger Siv Svensson som är 69 år och bor i Äspered, åtta mil öster om Göteborg.
Lillasyster Britt Simeonsson, 66 år som bor i Mölndal lyssnade 2007 till Rolf Enander som skrivit en bok om pilgrimsleden i Spanien och sa till Siv att den måste de gå.
– Vår mamma sa till oss att gå direkt, innan vi blir för gamla, säger Siv Svensson.
Men med gamla föräldrar valde de i många år att avlösa varandra som sina föräldrars sällskap och tillbringade inga semestrar tillsammans. När bägge föräldrarna gått bort blev vandringen i Spanien ett sätt att åter börja umgås, prata om gamla tider och tillsammans ha föräldrarna i minnet. De delade upp vandringen i Santiago de Compostela i tre etapper, en etapp per år. Efter det ville systrarna fortsätta att vandra tillsammans och hittade S:t Olavsleden.
Selånger till Frösön 2016
– Vi åkte till Selånger i augusti 2016 och hade då inte bestämt hur långt vi skulle gå men det blev till Frösö Kyrka. Därefter tog vi tåget hem. Det dröjde tre år innan vi tog nästa etapp, men nu har vi alltså gått från Frösön till Skalstugan, säger Britt Simeonsson.
– En av fördelarna med att dela upp leden är att kunna upptäcka den under olika årstider. Förra gången var det bärsäsong, den här gången har vi fått en vacker blomsterprakt att vandra till istället, säger Siv Svensson.
Systrarna har alltid gillat vandring och haft aktiva semestrar. De vandrar inte av religiösa skäl utan mer för det sociala sammanhanget och det vackra kulturlandskap som pilgrimslederna erbjuder. Det i sig blir en religiös upplevelse.
– Det är häftigt att få vara en del av storheten en pilgrimsled besitter, att veta att här har folk gått i tusen år. Det är stort, säger Siv Svensson.
Möten, natur och genomtänkt packning
De tycker också att pilgrimslederna ofta är bra skyltade och det är möjligt att göra vandringen både billig och enkel.
– Ägg, knäckebröd och kaviar är vår basföda, det äter vi nästan varje lunch. Sedan har vi alltid lite nötter som hjälper till om man blir trött.
De bär runt 7-8 kilo vardera. Det gäller att tänka till då det inte finns så många affärer utan man får planera för två eller tre dagar ibland.
Allra bäst är de möten som uppstår både med andra vandrare och med de värdar som driver olika boenden. Men naturupplevslen lyfter systrarna också som en höjdpunkt.
– Vissa sträckor går vi på trafikerade asfaltsvägar och det kan kännas ganska tungt. Men det vi tar med oss allra mest är naturen längs S:t Olavsleden, den är magnifik – bättre än i Spanien. Och skyltningen är mycket bra, avslutar Britt Simeonsson.
